OEI Colour Project : Colour Project . D

Colour Project : Colour Project . D

lördagen den tjugonde april 2013 klockan 16.00–20.00

Program:

16.00.00–16.00.01 D

16.00.01–16.00.03

16.00.03–16.00.07 D

16.00.07–16.00.15

16.00.15–16.00.31 D

16.00.31–16.01.03

16.01.03–16.02.07 D

16.02.07–16.04.15

16.04.15–16.08.00 D [trunkerad: egentligen 16.08.31]

Upprepas femton gånger till klockan tjugo

Bild:

16.00.00–16.03.45 B [trunkerad: egentligen 16.04.16]

16.03.45–16:05.53

16.05.53–16.06.57 B

16.06.57–16.07.29

16.07.29–16.07.45 B

16.07.45–16.07.53

16.07.53–16.07.57 B

16.07.57–16.07.59

16.07.59–16.08.00 B

Upprepas femton gånger till klockan tjugo

Klockan sjutton ger Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg en introduktion till Colour Project : Colour Project . D, därefter följer en presentation av Jörgen Gassilewski, Bo Samuelsson och Sten Sandell samt diskussion

Plats:

OEI Colour Project

Lövholmsgränd 12

Stockholm

(tunnelbana till Liljeholmen eller tvärbana till Trekanten)

 

 

”Fotsteg på grus. Ryck i dörr. ’Men…’. Tryck på dörrklocka. Frans Josef Petersson öppnar. ’Vi ska just börja.’ ’Va?’ ’Vi ska precis sätta igång.’ ’Vad bra! Jag var rädd att jag var försenad.’ Den ideala besökaren anländer till Lövholmsgränd 12 20130420 klockan 15.59.15 och någon öppnar porten 15.59.30. Besökaren noterar pappersarken med ’OEI Colour Project’ och tidsangivelser på vägen uppför trappan. Vid entrén ett bord med utställningsinformation och prenumerationserbjudanden för tidskriften OEI. Besökaren äntrar utställningsrummet klockan 16.00.00. Till höger projiceras en film inspelad i OEI Colour Projects lokaler 20130223 klockan 14.59.00-15.02.40 då utställningen ’Poema/processo’ presenterades. Filmen avslutas med att Tobi Maier, Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg tillsammans exekverar det gestiska poemet ’momento’ av Neide Dias de Sá. Bilden fryses i tjugo sekunder och filmen spelas därefter baklänges och fryses sedan åter i tjugo sekunder. Denna åtta minuter långa sekvens loopas trettio gånger fram till klockan tjugo. Ljudspåret går att ta del av i hörlurar. Bredvid projektionen står den dammsugare som brukar användas för rengöring efter att en utställning, presentation eller visning avslutats. Fläktsystemet i lokalerna alstrar tonen ettstrukna d. Den ideala besökaren iakttar tystnad och noterar att tonen från och med klockan sexton förstärks genom en ljudanläggning i en åttaminutersloop enligt schemat ovan under ’Program’: där ’D’ står för förstärkt ljud från fläktsystemet. Besökaren tar sig därefter vidare ut i ateljékollektivets egentliga gemensamhetslokal i vars anslutning även ett köksavsnitt finns och som, liksom det tidigare mindre utställningsrummet, tillfälligt lånar sig till OEI Colour Project – och uppmärksammar på väggen på sin vänstra sida ett pappersark med texten ’OEI Colour Project’ samt en pil riktad åt vänster. På pappersarket projiceras en filmsekvens av ett identiskt pappersark. Mot slutet av sekvensen rör sig objektivet nedåt och det fysiska arket kvarstår. Projektionen släcks och tänds i en åttaminutersloop enligt schemat ovan under ’Bild’: där ’B’ står för filmprojektion. Presentationen av och introduktionen till Colour Project : Colour Project . D klockan sjutton till sjutton och trettio – där Jonas (J) Magnusson, Cecilia Grönberg, Jörgen Gassilewski, Bo Samuelsson och Sten Sandell deltar – kommer att ske strax intill detta ark och denna projektion. Presentationen, introduktionen och även de ovan nämndas muntliga bidrag till diskussionen, där även publiken/besökarna/betraktarna deltar, kommer att vara styrda av manus.Till höger – invid långväggen som vetter mot det mindre utställningsrummet – står ett bord som fungerar som monter. Under glasskivan, vilken stöttas av små kapade och bemålade träcylindrar, finns arbetsanteckningar och andra dokument rörande Colour Project : Colour Project . D. I gemensamhetslokalens mitt står – förutom stolar och andra sittplatser iordningställda för publik/besökare/betraktare – ett runt bord med förfriskningar i form av två magnumbuteljer Campos de Luz, två tvåliters petflaskor med Ramlösa, samt snacks och tilltugg i form av två skålar i rostfritt stål med salta kringlor, två dito skålar med chips, två skärbrädor med vardera en bit Gruyèreost, en bit Taleggio, en bit Parmigiano Reggiano och en bit Roquefort, två skärbrädor med Finn Crisp och skivat surdegsbröd, ostknivar och plastmuggar. Colour Project : Colour Project . D tillämpar arbetssättet Borduna Garden. Det innebär att detta institutionellt svaga och högst tillfälliga utställningsrum i färgföretaget Beckers fastighet – där dobermannpinschrar för ögonblicket inte skäller utanför fönstret och i vars mer eller mindre kontaminerade omgivningar bostadsområden planeras – dokumenteras och med små förskjutningar och medieringar destabiliseras, aktiveras och förhöjs. Utgångspunkten är Michel Foucaults begrepp heterotopi samt specifika betydelser av detta ord, vilka lagts in i det av Foucault själv och vissa senare uttolkare. Heterotopi i Foucaults tappning är ett mycket brett begrepp som har ett polariserat beroendeförhållande till utopin. Enkelt talat är det samhälleligt iordningställda platser (men också bilder eller tankar) vars i någon mening fysiska existens möjliggör föreställningen om utopin, men som själva är alltför komplexa och orena för att kunna förkroppsliga den. Heterotopin är på en gång fysisk och mental, reell och projicerad. Den är distanserad från vardagsmiljön genom rites-de-passages – övergångsriter – och Foucault tycks mena att människan behöver sådana ’mot-orter’ för att kunna definiera och konsolidera det egna. Utställningsrummet är ett utmärkt exempel på en sådan heterotopi. Ingreppen gör det tydligt att utställningsrummet är en fysisk och specifik plats. Inte bara visuell, utan också ett rum för beröring, kyla, värme, luktsinne och inte minst ljud. Utställningsrummets sceniska karaktär blir även markerad: det här är ett högst påtagligt, iordningställt showroom. Möjligheten för besökaren att gå in i sitt ideala rum tycks minska. Men dubbelprojiceringarna och de palimpsest-artade förskjutningarna öppnar och sluter nya utopiska möjligheter i en kalejdoskopisk rörelse. En annan foucaultsk heterotopi är trädgården, en fysisk plats som samtidigt är menad att vara ett mikrokosmos av miljöer och växter från hela världen. Bordun kommer från det franska ordet för humla, bourdon. Bordun brukar vanligtvis betyda en oförändrad låg ton som ackompanjerar en melodi. Det kan också betyda en orgelpunktartad basstämma. Den besökare som uppfattar vilka förskjutningar som äger rum mellan de olika delarna i Colour Project : Colour Project . D, inser även vilka betydande delar av informationen ovan som är redundant. ’Några frågor?’”(ur Jörgen Gassilewskis, Bo Samuelssons och Sten Sandells arbetsanteckningar).