ÖBKHL20141206

2014-12-06 14.59.05

I våras inleddes en konstnärlig dialog med Lina Selander, som nu ställer ut på Örebro konsthall. Samtalen handlade om utställningsrummet som en plats för fokusering, avskärmning och koncentration. Vi talade också om den förändring av ljud- och ljusförhållanden samt av rumsligheten, som blir konsekvensen vid visningen av de videoinstallationer som Selander arbetar med. Ett slags våld mot utställningsrummets ursprungliga karaktär och samtidigt en lyssnande interaktion med den befintliga tiden och rummet. Selanders arbete med narrativitet, tidsförlopp och metainslag (montage, film i filmen, verktyg för film och bild som blir dissekerad i bild osv) berördes också.

För oss i Borduna Garden är det både utmanande och intressant att få möjlighet att genomföra en intervention i en ”vit kub”, där ett så särpräglat utställningsrum som Örebros konsthalls renoverade banklokaler under en period konfronteras med ett konstnärskap som Lina Selanders.

Borduna Garden är, snarare än ett projekt, helt enkelt ett arbetssätt. Vi strävar efter att i varje nytt utställningsrum och vid varje nytt tillfälle arbeta förutsättningslöst i ett här och nu och så långt det är möjligt utgå från befintliga förhållanden. En utgångspunkt är Michel Foucaults begrepp heterotopi, att förskjuta av samhället iordningställda rum för kontemplation och idealistiskt tänkande en aning, så att det reella för ett ögonblick går att ana, och att betraktaren sedan, efter att en sekund ha vaknat till, återfinner sin utopiska pol på en ny plats.

Den tjugoåttonde november genomförde Borduna Garden akustiska och visuella upptagningar på Örebro konsthall. Lördagen den sjätte december mellan klockan tolv och sexton spelade vi upp dem och projicerade dem på samma plats.

Två oklippta videosekvenser med låst kamera på fyra minuter och en bearbetad ljudsekvens på åtta minuter (ett urval av våra samlade ljudregistreringar, där endast befintliga ljud från utställningslokalen använts) visades. Den ena filmen projicerades från hörnet till vänster om entrén, huvudsakligen mot två pelare i mitten av stora banksalen. Den andra filmen projicerades från det inre högra hörnet av stora banksalen mot motsvarande syskonpelare. Ljudsekvensen emanerade ur två högtalare bakom utställningens huvudskärm, vänd diagonalt mot vardera projektion.

Den åtta minuter långa ljudsekvensen synkroniserades med de två videosekvenserna på så vis att vardera film startades samtidigt som ljudet, bilden frystes efter fyra minuter och förblev i detta tillstånd medan det akustiska materialet ljöd i ytterligare fyra minuter.

Under dagen realiserades sammanlagt sex framföranden, tre av vardera videosekvens.

Övrig tid ägnades åt Lina Selanders utställning, rummets ljud- och ljusmässiga förhållanden, tidens fortskridande och samtal.

Låt oss återkomma till vad som sades.